TryMe

Jag måste egentligen sova, för länge sedan.. Men jag kan inte sluta lyssna på den här låten.

(lyssna HÄR) 

Den är mild, sval, harmonisk och sorglig. Vacker. Jag vet vad jag vill ha på min begravning, jag vet hur den ska spelas och allt ska skrivas ned. Jag ska göra det lätt för dem stackarna som överlever mig.

Jag skriver bäst på natten, mörkt, tyst.. Bara ord i hela huvudet. Finns massor att skriva, en dum tid jag valt att vara kreativ på bara.


Vet inte varför jag så bestämt måste planera allt för min begravning som jag inte vet kommer om en månad eller om 40 år.
Jo, det vet jag. Jag har en fascination för bloggar med en stämpel från ödet. En stark kamp eller orättvisa. Sjukdommar eller dödsfall likväl som livets början. Både döden och födseln är något som jag omedvetet dras till. Kan komma på mig själv sitta och försvinna i förtvivlade texter någon skrivit från en sjukhussäng för en månad sedan men som inte längre lever. Jag går tillbaka, försöker hinna med i tänket, händelser dag för dag. Tittar på gravidmagar någon modigt lagt ut, en väntad födsel. Jag går från att se ett nytt liv ta sina första andetag, barn och föräldrar som kämpar mot diverse obotliga sjukdomar till att ta del av blandningen av människor som väntar på sin kyss av livets slut.

Jag vet att jag kommer komma dit en dag jag med. Lika bra att bli vän med döden.


Jag får ingen ångest, bara ett större hjärta och tacksamhet för det som händer i mitt liv.


Döden bor redan hos mig, även om jag inte vill se den än..Genom att planera min begravning så har jag på något sätt fått vara med på den, för det är min största rädsla och har alltid varit...att jag ska missa något..
Det blir alltså mitt sista försök och tecken på att jag vill och kan bestämma även på min begravning oavsett hur och när jag går bort..

Det ger mig ro.


Såg att en pojke fick gossedjur istället för blommor på sin begravning, det var jätte vackert och alla små mjuka djur gick till de andra barnen som stod på kö och behövde tröst.. 

*värme*

Jag tror att i slutet kommer vi tillbaka till det ställe vi en gång kom ifrån, Döden är det nya Livet.