sorg..
lyssnar... och känner... oj,aj,men va..hoppsan..ucsh..
"Det snöade på min begravning
Snön som föll närmast smälte fort
Prästen sa han inte känt mej personligen
Sen ljög han om allt gott jag hade gjort
I ett väder ingen människa välsignat
Rabblade dom närmsta Fader Vår
Nåns ungar kastade snöbollar mot molnen
I våta skor började några redan gå
Och där låg jag under mosskransar och granris
Som en pojke i en alltför stor kostym
Med en blombukett som vissnat vid min sida
Flera famnar djupt nere i dyn
Som om jorden hade öppnat sig och svalt mej
Utan att jag ens fått ta adjö
När den åttonde klockan ljöd ifrån kapellet
Tänkte jag: "Detta blir min död"
Kommentarer
Trackback
