Vi är många..
Med total tysnad har jag förmågan att låta och tycka jätte högt, det funkar som följer:
Av någon andledning så har något fått mig att både bli arg,förbannad eller ledsen OCH knäpptyst. Det kan kosta mycket innan jag stänger munnen, som säkert många vet. Vi har gått förbi skrikets ilska eller om illa nog är, aldrig kommit till det. Det är den gången tystnaden infinner sig direkt, som om hela världen dog eller att jag helt plötsligt blev både döv och stum. En tystnad som inte störs av varken skräckfilms andning eller katastrofal hyperventilering. Ett par korta minuter av "jaha" och sedan börjar oändligheten, för aldrig går tiden så sakta som när tystnaden kommit. Men det är ingen tid av förvirring (till en början iaf) utan när tystnaden kommit så ser jag allt glasklart, glasklart kan tom. vara en andledning till tystnadens närvaro.
Tystnaden = Total likgiltighet
Men, och detta är ett stort men, denna tystnad jag skriver om är inte den slags tystnad du ger någon för att du inte vill be om ursäkt först eller för att du bara inte bryr dig om att göra dig besväret, detta är ett ofrivillig tystnad som du/jag inte kan bryta. En tillvaro som helt och hållet bara består av de gyllene orden eller den slutliga handlingen som fick allt att tystna.
Det var länge sedan nu, men analytiker som jag är, så kommer ändrade slutsatser eller nya teser lite då och då till mig som brev på posten. Men jag kan tänka på den ibland, känslan av beslutsamhet och total tomhet.
Forts följer.
En katastrofal kramp i lendryggen har kommit till mig så jag ska prismärka lite sladdar och trycka ut kvitton så får vi se om jag lyckas glömma bort den, annars så fortsätter väl dagen som den började.
Ett avsnitt ur: "I en annan del av kungenskurva"
Inget socker,inget kaffe.. vad är det för liv vi lever?
Av någon andledning så har något fått mig att både bli arg,förbannad eller ledsen OCH knäpptyst. Det kan kosta mycket innan jag stänger munnen, som säkert många vet. Vi har gått förbi skrikets ilska eller om illa nog är, aldrig kommit till det. Det är den gången tystnaden infinner sig direkt, som om hela världen dog eller att jag helt plötsligt blev både döv och stum. En tystnad som inte störs av varken skräckfilms andning eller katastrofal hyperventilering. Ett par korta minuter av "jaha" och sedan börjar oändligheten, för aldrig går tiden så sakta som när tystnaden kommit. Men det är ingen tid av förvirring (till en början iaf) utan när tystnaden kommit så ser jag allt glasklart, glasklart kan tom. vara en andledning till tystnadens närvaro.
Tystnaden = Total likgiltighet
Men, och detta är ett stort men, denna tystnad jag skriver om är inte den slags tystnad du ger någon för att du inte vill be om ursäkt först eller för att du bara inte bryr dig om att göra dig besväret, detta är ett ofrivillig tystnad som du/jag inte kan bryta. En tillvaro som helt och hållet bara består av de gyllene orden eller den slutliga handlingen som fick allt att tystna.
Det var länge sedan nu, men analytiker som jag är, så kommer ändrade slutsatser eller nya teser lite då och då till mig som brev på posten. Men jag kan tänka på den ibland, känslan av beslutsamhet och total tomhet.
Forts följer.
En katastrofal kramp i lendryggen har kommit till mig så jag ska prismärka lite sladdar och trycka ut kvitton så får vi se om jag lyckas glömma bort den, annars så fortsätter väl dagen som den började.
Ett avsnitt ur: "I en annan del av kungenskurva"
Inget socker,inget kaffe.. vad är det för liv vi lever?
Kommentarer
Trackback
