i vanlig ordning
Vi har vart på Mallis och firat mammas 50 års dag.
Det regnade lite grann..
en liten stund vid datorn
Det har gapat tomt här.. jag har befunnit mig i jobb koma. De små dagarna jag vart ledig från bygget har jag sovit eller försökt socialiser, eller studerat för den delen. Först sjukan och sen jobbmaraton.
Idag har iaf jag, min yster och lilleplutt försökt tagit något slags syskon kort. Min kära ägodel stod som fotograf och retuschen ska göras av Orri. Lejt och klart! Det finnns en tanke med dett. (hemlis)
Solen försvann och jag har en orange hårbotten, så det blev svart vitt. Jag kunde ju inte låta bli att pilla själv så här kommer några av resultaten.
ja, jag ska skriva en bok..
Finns inte adjektiv nog att förklara hur jag mått och det har av den anledningen även vart svårt att få andra förstå hur illa det egentligen har vart.
Den dagen som jag (tack o lov) upppsökte hjälp var värst. Kunde inte föreställa mig att kroppen var så känslig inför temperaturväxlingar (feber). Sen säger läkaren att jag uppfyller alla symtom för svinis. Jaha..
1 timme på britsen, lite piller och 4 recept senare så var jag hemma. Sen rörde jag mig inte många centimeter den dagen/kvällen.
Jag vet att jag inte ska hålla på att tjata, men jag måste bara få säga till någon (internetuniversum) hur JÄVLA jobbigt det var. Har så svårt att tro att folk fattar det automatiskt, det gör ju aldrig folk annars.
DET VAR AAAAAAAAAS JOBBIGT.
Det gjorde ont när hjärtat slog, en medvetenhet vid varje andetag gjorde att jag på en sekunds brist i förstånd trodde att det skulle vara det sista. Ganska scary tanke när man ligger ensam i en soffa och 2 meter känns som 20.
Förstår inte varför ingen överlevar instinkt tar över,( Jag vet ju att jag inte ska dö!?) adrenalin börjar pumpa som vid andra faror i livet. Kan psyket verkligen inte ta hand om sådana tankar efter fysisk smärta?
Ligger man verkligen och känner livet rinna ur en när man dör? (nej, jag liknar inte min senaste sjukdom vid nästan dö) Tänker man, Nu blir det sista andetaget, sen orkar jag inge mer? Det svaret lär jag aldrig få, men jag kommer nog bli den första att skriva en bok i livet efter detta och diktera till något medium. Ni ska minsann få veta hur det känns att dö och vad som egentligen händer när vi dör och kommer ingen bok så händer uppenbarligen inte ett jävla skit. Finns en himmel lovar jag berätta det, så de stackars troende vet om det är värt att få knäskav för.
Penna och papper i kistan - Check!
Min ägodel kom btw hem och visat att hon fixat min Favvo låt till mig som ringsignal, tackar! Men så blev hon sur och ville ha tillbaka den när jag sa att det är en av de bestämda låtarna för min begravning?! Jag gillar den låten.. Den får man att känna ro och bli lite tårig med en frihetskänsla och ett litet lyckorus. Är det inte så en egen vald låt ska få en att känna på sin egen begravning?
Nu ska jag sova, kanske blir det lite flyt imorn med plugget som (förståligt) hamnat åt sidan senaste veckan.
Berget är högt och jag är rätt kort.
...
scrue you!
Jantelagen
När människor är så vana vid att inte kunna utnyttja sin kreativa ådra så förväntas inte andra heller kunna göra det. Man vill men "kan inte". Och gör någon annan det man själv är för feg för eller "inte tror att man klarar av" så blir det väldig avundsjuka.
Jantelagen
Att sitta och sura för att andra "lyckas" påvisar bara att man själv känner sig misslyckad, som dem flesta vägrar att inse när de utövar detta. Varför gläds man inte annars över människors egna framgångar?
Jantelagen
Jag hatar "jantelagen". Känns otroligt omodernt och småsint. Dem länder där man inte kan skryta lite om sin framgång eller talang utan att behöva skämmas bevisar bara att deras folk är bittra och fördomsfulla.
Inte fan tror jag mig vara en bättre människa bara för att jag utnyttjar min talang?
Skrota jantelagen och öppna ögonen.
det vita arkivet
Jag måste egentligen sova, för länge sedan.. Men jag kan inte sluta lyssna på den här låten.
(lyssna HÄR)
Den är mild, sval, harmonisk och sorglig. Vacker. Jag vet vad jag vill ha på min begravning, jag vet hur den ska spelas och allt ska skrivas ned. Jag ska göra det lätt för dem stackarna som överlever mig.
Jag skriver bäst på natten, mörkt, tyst.. Bara ord i hela huvudet. Finns massor att skriva, en dum tid jag valt att vara kreativ på bara.
Vet inte varför jag så bestämt måste planera allt för min begravning som jag inte vet kommer om en månad eller om 40 år.
Jo, det vet jag. Jag har en fascination för bloggar med en stämpel från ödet. En stark kamp eller orättvisa. Sjukdommar eller dödsfall likväl som livets början. Både döden och födseln är något som jag omedvetet dras till. Kan komma på mig själv sitta och försvinna i förtvivlade texter någon skrivit från en sjukhussäng för en månad sedan men som inte längre lever. Jag går tillbaka, försöker hinna med i tänket, händelser dag för dag. Tittar på gravidmagar någon modigt lagt ut, en väntad födsel. Jag går från att se ett nytt liv ta sina första andetag, barn och föräldrar som kämpar mot diverse obotliga sjukdomar till att ta del av blandningen av människor som väntar på sin kyss av livets slut.
Jag vet att jag kommer komma dit en dag jag med. Lika bra att bli vän med döden.
Jag får ingen ångest, bara ett större hjärta och tacksamhet för det som händer i mitt liv.
Döden bor redan hos mig, även om jag inte vill se den än..Genom att planera min begravning så har jag på något sätt fått vara med på den, för det är min största rädsla och har alltid varit...att jag ska missa något..
Det blir alltså mitt sista försök och tecken på att jag vill och kan bestämma även på min begravning oavsett hur och när jag går bort..
Det ger mig ro.
Såg att en pojke fick gossedjur istället för blommor på sin begravning, det var jätte vackert och alla små mjuka djur gick till de andra barnen som stod på kö och behövde tröst..
*värme*
Jag tror att i slutet kommer vi tillbaka till det ställe vi en gång kom ifrån, Döden är det nya Livet.
kaos
Jag bråkar och bråkar, skriver och skriver, ringer och ringer.. Alla svar jag få är..
- Då måste du ringa dit.
- Ring till den instansen.
- Jag kan inte hjälpa dig.
- Kanske du kan fixa det där själv?
Vad är det jag gör då?
Alla samtal och mail är ju skrivna och ringda av mig.
Jag har fan inte suttit här och hållt i en varm mobil för att NI vill hjälpa till!!
100321
Kanske inte så stor skillnad ändå, köpa på avbetalning eller spara. Lika fattig varje månad ändå.
Tabu! Jag vet.. fy fy fyyyyy... inte köpa saker som du inte har råd med.
Min ägodel befinner sig i BOSE heaven.
Bara se på och njuta eller drivigt kämpa emot?
stark motståndare..
Jag hatar statliga institutioner. CSN, vuxenutbildningscentrum, försäkringskassan, vårdcentraler.. you name it!
Menlösa, maktlösa människor som inte får /kan använda sitt förnuft. Dem är så hårt hållna så jag tycker synd om dem. Självklart ska det finnas regler och ett samhälle skulle aldrig fungera utan dem. Men det finns regler som är till för att "hjälpa", dvs. skapa trygghet, balans och rättvisa, så finns dem andra reglerna. Regler som människor som arbetar med att upprätthålla inte kan motivera. Dem vet alltså inte vad det är dem jobbar för, varför dem gör sitt jobb och vad syftet med deras arbetsuppgifter är. (Min värsta mardröm, att bara fylla en funktion)
För att skapa förstående och acceptans i ett samhälle så måste regler vara "accepterade" av den stora massan, med det menar jag att det måste finnas en tydlig motivering, ett accepterat syfte.
I en fotbollsmatch så kommer inga regler som inte har ett syfte till spelet att accepteras av spelare och därför inte heller följas, så fungerar den mänskliga hjärnan.
Så ni som tycker att statliga institutioner är bra och påstår er ha full koll på all den motivering jag tydligen då har missat kan ju träda fram och förklara.
Jag döööööör av nyfikenhet.
måndag..
Så fram tills dess att jag har kirrat en ny design, så blir det sporadiska inlägg.
Jag är frisk, i skolan och strax klar med mina kurser.
Nu hoppas vi på bra betyg bara dårå.. Det vet vi på onsdag.
/omotiverad av brist på design.
hemtenta dagen..
Sjukdoms symtom:
*ont i halsen
*lock för öronen
*mardrömmar
*feber
*det svider att dricka vin
*dricker bara te
*hosta
*slem med hostan
Jag är sjuk..
FB medl: " Har vi något att dricka hemma?"
Vår vän Patz är törstig idag tror jag..
måndag idag
Men det blev höga protester.
Det är ju MÅNDAG idag..
"Svenska hollywoodfruar" har ju premier dessutom!
/
J
Kan inte stå emot grupptryck..
It´s U!
Ikväll är jag ensam vid middagstid, kommer förmodligen inte laga någon mat utan endast dricka vatten och äta frukt.
Eller så har jag precis vart och köpt mataffärens största rulltårta * 2 och en mjölkchoklad.
Vad tror ni?
Skyller allt på henne sen iaf..
- Det fanns ingen mat, du åt ute..
eller
-Jag har mens, du var inte hemma för att hejda mig?
/ J
3 år..
mumsfillibabba!
Till och med JAG kan tänka mig stå ut med mensvärk, ha kvar äggstockar och skit ett tag till
när man får tugga på en sån här.
Bosse-gos!
eller..
Jag har en hemtenta som ska vara klar om en vecka och ett grupparbete som ska redovisas samma tid.
Problemet är att vi inte har några tillfällen att träffas och dessutom inga nummer till varandra.
Vad göra?
Jag får helt enkelt skylla på henne.
Jag har iaf tänkt på vårt grupparbete, hon kanske har haft lov.
