TryMe

Jag brukar tycka att livet går trögt, med en blandning av ljuspunkter och totalt mörker. En manodeprissiv tillvaro som vänder med vinden.. Men nu känns allt annorlunda. Jag har lämnat tillvaron som är okej, för att mötas av en tillvaro där ständig oro sprider sig. Det skapas oro vart jag än vänder mig. På alla plan..
Men denna gången handlar det inte så mycket om mig.. Det är därför oron blir så påtaglig. min egen oro kan jag kontrollera..den jag kan behärska och jag får stöttning.. Andras oro, som blir min oro.. är en hjälplöshet. En avsaknad av makt som blir ett stress moment för mig. Att stilla titta på hur världen rasar för andra är inte min grej, hjälplöshetens känsla är min fiende..